Afreedance

Olivia Brunell är en kvinna & dansare värd att skriva om. Hon läser till läkare och har drömmar att jobba dels i Guinea med att få bort könsstympningen helt. Hon åker till Guinea, Matam, ungefär en gång om året och bor där från 1 månad till ett halvår. Väl där jobbar hon med att få bort ngt som redan är förbjudet, könsstympning, men som trots förbjudet inte har försvunnit.

Olivia som dansare.
Hon åkte till Guinea för första gången när hon var 15, på en dansresa som hennes gudfar tog med henne på. Då blev hon fast. Nu dansar hon i en dansgrupp som heter Kalabante* och har undervisat/undervisar på Dansdojon i Stockholm men också på Eriksdalsbadet, Folkuniversitetet, Studiefrämjandet och Danscenter.



Tycker mig se en viss Mie där i högra hörnet också ;)

*Kalabante.
Kalabante är en grupp med dansare/musiker från sverige & guinea conakry (bosatta i Sverige). Kalabante bjuder på västafrikanska rytmer från främst Guinea men också Senegal, Mali & Elfenbenskusten.

http://www.myspace.com/oliviakalabante

Uppdaterar snart med ett inlägg om dansaren Olivia Brunell & hennes dansgrupp Kalabante!
Stay tuned!

Missa inte dansklassen på lördag, påskafton. Svett, musik, glädje, dans, svett, svett...

Lite inspiration till er mina få, men kära, läsare...

Det har blivit mycket dans och Afrika idag. Först och främst en danslektion som gick superbra. Härligt att se ett gäng inte-så-dansvana-vuxna-kvinnor dansa loss till västafrikansk musik. Jag blir glad i själen av det.
Mina tankar går också för tillfället till en vän jag fick på Senegalresan, Mie, som åker tillbaka imorgon bitti. Själv. Otroligt modigt och jag är grymt avundsjuk. Dels på modet men också såklart på hennes 3 veckor långa resa fylld med dans, sol, varma människor, god mat och allt annat som finns att uppleva i Senegal. Hoppas att oroligheterna inte blir värre bara. Jag önskar henne en trygg flygresa ner och en underbar tid i Paradiset. Abaraka (tack på Mandinka) ... det enda ordet jag kan typ. Note to self: lär dig mer mandinka, wollof och/elr franska!

På kvällkvisten har jag också dansat till lite musik av artister så som Wolosso, Jessy Matador ( & mkt annan coupe decale) Smed för övrigt storsinta planer med en vän igårkväll... lyckas vi med våra planer lovar jag att berätta mer. Spännande!



Jag & min afrikanska klänning på en gata i Senegal.

Imorgon bär det av till Söderköping för köp av tyger och sedan hem och sy afrobyxor. Skall bli spännande att se om vi hittar några snygga tyger i rätt material och gärna färgglatt. Ångrar mig något enormt att jag inte köpte på mig några meter tyg från Senegal. Men jag var orolig för övervikt, då jag redan packat ner en minidjembe (trumma) massa långklänningar och annat krimskrams. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Så då får man göra det bästa av situationen och fixa sig sitt eget afrotyg här hemma i landet avlångt och lagom.

Bilderna har jag funnit på google, de är alltså ej tagna av mig.

Igår (tisdag) visades ett program om Senegalesiske artisten Youssou N'Dor
- 1an, 22.00.
Reprisen kan ni se på söndag (osäker på tid)




Det är nu min längtan och saknad sätter igång på allvar. Snart åker ännu en grupp ner till mitt kära Senegal för dans och musik. Det smärtar att jag inte kommer sitta på planet ner tillsammans med dem.

Resa till Senegal 2009:
Jag bestämde mig för ungefär ett år sedan, att följa med på en dansresa till Senegal. Resan började i November och slutade i December. Denna resa kommer jag bära med mig hela livet, jag lämnade Senegal med så mkt mer än jag kom dit med. Jag växte som både människa och dansare. Träffade underbara människor och fantastiska musiker/dansare. Och inte tala om gänget jag åkte med, där hoppas jag också jag har vänner för livet. Aldrig kunde jag tro att resan skulle överträffa mina förväntningar. Dansen har fått en mycket större innebörd i mitt liv sedan resan. För i Senegal och Västafrika har dansen och musiken så otroligt stor betydeles för människorna. Det kan vara svårt för oss här hemma att förstå. Men dansen och musiken är en stor del av deras liv där nere. Så pass stor att den kan livnära en hel familj.

Jag har lovat mig själv att en dag återvända till Senegal och då just Casamanceregionen. Jag hoppas att den dagen inte är allt för långt in i framtiden.

Mitt tips till dig som läser är:
Får du chansen att åka till Senegal, ta den!

Resan jag åkte på anordnades av Afrostreet Jam /Fanny Granström.
För hemsida: se mina länkar till höger.

En av mina främsta förebilder är Sara Galan. 
En  liten dansare/koreograf men med så mkt explosivitet och kraft i sin dans att man blir helt hänförd. Sara har utvecklat en stil hon kallar "AFRICAN V.S DANCEHALL" som är precis som det låter, en blandning mellan afrikansk dans och dancehall (som härstammar från jamaica) Galan har rest i Senegal/Gambia där hon fick arbeta med många duktiga musiker och dansare, hon tog sedan med sig sin talang till New York och Broadwaydancecenter samt Djonneba. Nu åker hon lite fram och tillbaka mellan Sverige och New York så det gäller att passa på att ta workshops för henne när hon väl är här i Sverige.

Myspace: http://www.myspace.com/saragalan

Föreställningen Ubuntu ägde igår kväll (och i fredags) rum på en teater i Stockholm. Medverkande var Street Conakry, Afroflu samt Mia Elb. Det var en mycket sevärd föreställning.

Street Conakry dansade mkt västafrikansk dans till "vanlig" musik så som Robyn, Missy Elliot. Koreograferat hade gruppens "ledare" Fanny Granström gjort, och det ett mkt bra jobb. Fina danser, otrolig utstrålning oss alla dansare i gruppen, mkt glädje.
 
Afroflu är en grupp med blandade danspersonligheter. Det förekom Sabar, Flamenco, anade till min förvåning en hel del house också. Väldigt inspirerande och nytänkande. 

Mia Elb, som jag förövrigt blev grymt imponerad av, gjorde ett solo som nu i efterhand bevisar att vita kvinnor visst kan dansa västafrikanskt och skaka på rumpan. Hennes solo började med att hon kom in iklädd en trenchcoat och stövlar. Ställde sig mitt på scenen och så lät det en röst som förklarade hur den typiska vita kvinnan såg ut med insjunken bröstkorg och som skämdes för rumpdansen på krogen för "den har inte samma betydelse här i Sverige som i ex. Senegal - det ligger i deras kultur, här har den en annan innebörd".

Slutligen fick vi ju bevis på att vita kvinnor visst kan dansa. Otroligt bra dans av alla grupper och Mia, helt underbart bra trumspel av musikerna! Dundunban i slutet var absoluta höjdpunkten.
Alla bilder är tagna av mig och får ej kopieras (med undantag om du säger till)

Folk Music Festival "Linköping October 2007"

Afroflu. Obs denna film är ej filmad av mig samt från ett annat tillfälle, med färre dansare och inte samma (här medverkar bla Sara Galan), jag har inte copyright och trycker du på länken nedan
 kommer du till deras myspace.
Afroflu | MySpace Video

Det är med motivation och en drös med ideér jag nu sitter här och skriver de första orden i det allra första inlägget på bloggen Afreedance, som förhoppningsvis mynnar ut i ytterligare projekt förutom bloggen.

Jag vill välkommna dig, en person som förmodligen är intresserad av dans och då kanske främst västafrikansk dans, eller har jag fel? Du som känner att du vill ha allt härligt med västafrikansk dans, samlat på ett och samma ställe, du har hittat helt rätt. Förhoppningsvis stannar du kvar och följer Afreedance's väg in i blogglivet, med inlägg om: tips på dansworkshop, bilder, dansvideor, musik, dansare/koreografer världen runt med mera.

Med glädje och värme vill jag nu sprida denna blogg. Jag tar gärna emot frivilliga gästbloggare, tips, kritik samt förslag på samtalsämnen osv.

Kärlek.